Stod precis och lade upp pepparkakor på nya fatet och kom då på mig själ att stå och tänka på mina jular då jag själv var liten. Hur vi alltid var i Finland med släkten. kom oftast dit dan innnan julafton då vi alla tillsammans klädde granen tillsammans, och alltid alltid var det en riktig gran som hade den där speciella doften som man bara kände hos mormor och morfar. Och alla de fina julgrans kulorna som jag nu i vuxet liv har förstått var ganska slitna:) Men jisses vad lyckliga vi var.
Julaftonsmorgonen åkte vi alltid till farmor och farfar för att äta julmat och självklart kom tomten på besök;)
men nog törs jag erkänna att längtan att få åka till mormor morfar igen var superstor. Där visste man ju att kusinerna och tomten väntade:) Och tomtarna (ja det var alltid flera) såg riktigt verklighetstrogna ut. Och Johanna minns du hur vi tävlade om vem som fick mest julklappar? haha.
Efter att tomtarna delat ut juklapparna gick de alltid in till Köket med morfar och dit fick vi barn såklart inte följa med. Nu vet jag såklart vad de hade för sig där inne, men inte på många år hade jag någon aning:)

Först nu i vuxet liv förstår jag hur lyckligt lottade vi var, tänk att få fira jul alla tillsammans.
När min släkt städade bort i huset då morfar gått bort lyckades jag faktiskt få det jag allra mest ville ha. En Mobil med silver julgrans kulor som hängt i deras hall i hela mitt liv, en sak som jag förknippar starkt med dem. Dessutom var det just de där julgranskulorna som jag och morfar pratade om den sista gången vi träffades innan han gick bort.
Dessa julgranskulor ska jag ha kvar hela livet!

Jag hoppas att jag kommer lyckas ge Elias lika fina minnen från julen som jag själv har:) Och tänk på hur viktigt det är att vara snälla med varandra hjälpa varandra:) Livet är ju faktiskt här och nu! och allt blir till minnen....



Nu ska jag laga lasagne, kanske inte världens festligaste måltid en Fredag, men vet ni vad det bästa är? Daniel är redan hemma. Ikväll blir det absolut mys på hög nivå. Jag älskar er så prinsar♥