För ett tag sen fick jag ett vykort av min farmor och farfar med texten:

Livet är inte de dagar som gått
utan de dagar man minns


Och visst stämmer det bra? Har en känsla av att både jag och farmor gillar kort väldigt mycket, Brukar försöka vara noga med att skicka kort/vykort när nära fyller år, men ibland glöms det bort, ja så illa är det faktiskt, men jag önskar av hela mitt hjärta att min släkt skulle finnas närmare,  Men så är det i livet man får inte alltid som man vill. På nått vis blir det ju som att de närmaste vännerna blir som "släkten" och det är ju absolut inget fel med det snarare tvärtom.

 
Jag är så glad att vi har så många nära och kära runt om oss som verkligen bryr sig om oss, och speciellt Elias, han förtjänar att växa upp med massor av kärlek och bli en liten krabat med gott självförtroende. Min underbara prins kan inte tänka mig en dag utan honom, Han är vårtat mirakel♥

Kramar